Georg Riedel är och har varit en stor del av Sveriges musiksjäl sedan 50-talet. Han har medverkat i band och på skivor, både som basist och som kompositör, vilka har gjort svensk jazz till något unikt. Han har aldrig varit rädd att blanda musikstilar, att skapa bra och vacker musik utan att bry sig om genrer har hela tiden varit drivkraften.
Septetten har tidigare spelat in skivan öa Swedish Portraitö med Lars Gullins musik i fokus där inslagen av klassikt musik och folkmusik som finns i Gullins musik lyfts fram.
Där har nu Georg, som började med Gullins band 1953, tagit vid och skapat musik som spänner över genregränserna.
På skivan hörs åtta stycken där han har utgått från den ovanliga sättningen och utnyttjar alla musiker och deras kvaliteter till max. Bandet har inget ackordinstrument vilket gör stråkets roll än viktigare, både som bärare av melodiken och harmoniken. Det finns också flörtar till bandets tidigare skiva, till exempel i Gullinarium (plats för Gullin) och Stillében som är en hyllning till Gullin.
Musiken har spelats, repats, finslipats, ändrats och jammats på. Kompositionerna är Georgs men musiken är också hela bandets.
Utöver Riedels åtta stycken har alla medlemmar, inklusive Georg själv, utgått från en av hans låtar och skapat var sitt fragment som bär huvudpersonens namn. Vissa av fragmenten liknar originalet medan andra har använt en fras och vänt den ut och in. Man kan säga att varje låt framförs två gånger, i sin ursprungliga form och även destillerad genom bandets musikaliska fantasi. Kan du matcha vilken låt vart och ett av fragmenten är baserade på?