Jan Johansson: pianisten bakom Jazz på svenska

Bakgrunden

Från Söderala till Chalmers

Fadern var distriktschef och modern småskollärare. Jan började spela piano vid elva års ålder och tog studenten vid Söderhamns läroverk våren 1951. Samma höst flyttade han till Göteborg för att läsa på Chalmers.

Ingenjörsexamen blev det aldrig. I stället blev han kapellmästare och pianist i Chalmersspexen. Mellan 1956 och 1959 spelade han i Gunnar Johnsons kvintett. Han var också radioamatör med anropssignalen SM5BOS.

Genombrottet

Köpenhamn, Stan Getz och Jazz at the Philharmonic

På Montmartre i Köpenhamn mötte han den internationella jazzeliten. Han spelade med basisten Oscar Pettiford och anslöt till tenorsaxofonisten Stan Getz, med vilken han turnerade och spelade in. Våren 1960 blev han den förste icke-amerikanen i turnén Jazz at the Philharmonic, som pianist i Getz kvartett.

1. 1951Börjar på Chalmers i Göteborg.
2. 1956Pianist i Gunnar Johnsons kvintett fram till 1959.
3. 1957Gifter sig med Else Bergström i Örgryte.
4. 1959Ansluter till Stan Getz på Montmartre i Köpenhamn.
5. 1960Turnerar med Jazz at the Philharmonic, som förste icke-amerikan.
6. 1961Flyttar till Stockholm och börjar i Arne Domnérus orkester. 8 bitar Johansson blir hans kritiska genombrott.
7. 1964Jazz på svenska ges ut som LP.
8. 1967Medlem i Radiojazzgruppen från starten. Jazz på ryska ges ut.
9. 1968Jazz på ungerska ges ut. Omkommer 9 november.

Stockholmsåren

Domnérus, radiobandet och Radiojazzgruppen

Från 1961 var Stockholm hans bas. Han spelade i Arne Domnérus orkester fram till sin död och i Harry Arnolds radioband fram till 1965. När Radiojazzgruppen bildades 1967 var han med från början och skrev och arrangerade mycket av repertoaren, ofta tillsammans med basisten Georg Riedel. Familjen flyttade 1962 till Upplands Väsby.

Bredden var stor. Han ackompanjerade Sven-Bertil Taube och Cornelis Vreeswijk, spelade George Gershwins Rhapsody in Blue som solist och studerade 1963 dirigering och musikteori för Sigfried Naumann.

Skivan

Jazz på svenska

Skivan som blev hans eftermäle växte fram under två år. Johansson och Riedel spelade in i Stockholm 28 februari 1962, 18 oktober 1963 och 6 maj 1964. Låtarna kom först ut på tre EP-skivor och samlades 1964 på LP:n Jazz på svenska på Megafon, med katalognumret MFLP S 4. Bara piano och kontrabas, inget mer. Tekniker var Olof Svembel och konvoluttexten skrev Ingmar Glanzelius.

Melodierna hämtade han ur samlingsverket Svenska låtar. Melodierna får stå i centrum och improvisationerna är sparsamma, vilket gav skivan en helt annan ton än den amerikanska klubbjazzen.

Låtarna på skivan

1. Visa från Utanmyra
2. Gånglek från Älvdalen
3. Polska från Medelpad
4. Visa från Rättvik
5. Brudmarsch efter Larshöga Jonke
6. Vallåt från Jämtland
7. Emigrantvisa
8. Berg-Kirstis polska
9. Leksands skänklåt
10. Gammal bröllopsmarsch
11. Visa från Järna
12. Polska efter Höök Olle

Hur mycket skivan har sålt är omstritt. Källorna anger allt från drygt 200 000 till närmare en halv miljon exemplar, räknat över EP, LP och cd. På Spotify har den strömmats mer än tolv miljoner gånger. När Lira rankade tidernas viktigaste svenska jazzskivor 2020 hamnade den på första plats. År 2025 togs den med i den svenska kulturkanon.

Skivbolaget Heptagon, som drivs av sönerna, gav 2005 ut en remastrad version med fyra bonusspår och hela inspelningssessionerna, drygt 109 minuter.

Fortsättningen

Jazz på ryska, ungerska och fyra sekler

Idén att göra jazz av folkmusik slutade inte vid Sveriges gräns. Jazz på ryska kom 1967 med en större sättning: Riedel, trumslagaren Egil Johansen, Arne Domnérus, Bosse Broberg och Lennart Åberg. Året efter kom Jazz på ungerska med den danske violinisten Svend Asmussen.

I oktober 1968, en månad före olyckan, spelade han in Musik genom fyra sekler. Inspelningarna gjordes som bakgrundsmusik till ett frågeprogram i Sveriges Radio och kom ut på tre LP 1969. Heptagon har senare gett ut dem på cd.

Barnmusiken

Pippi, Hem till byn och filmmusiken

Melodin till Här kommer Pippi Långstrump skrev Jan Johansson, med text av Astrid Lindgren. TV-serien sändes från februari 1969, efter hans död. Den övriga musiken i serien skrevs av Georg Riedel. Riedel står också bakom musiken till Emil i Lönneberga, Idas sommarvisa och Du käre lille snickerbo, som ibland felaktigt tillskrivs Johansson.

Han skrev musik till ett tiotal filmer och TV-serier. Hans arrangemang av Berg-Kirstis polska blev signaturmelodi för TV-serien Hem till byn mellan 1971 och 2006.

1968

Olyckan i Sollentuna

Den 9 november 1968 var Domnérus, Riedel och Johansen på väg till en kyrkokonsert i Jönköping där Johansson skulle spela. Han kom aldrig fram. På E4 vid Tureberg i Sollentuna kolliderade hans bil med en buss och han dog på platsen. Han begravdes på Skogskyrkogården i Stockholm.

Eftermälet

Jan Johanssons arv

Redan i december 1968 hölls en minneskonsert vars intäkter blev grunden till en fond, bland annat på initiativ av Arne Domnérus. Jan Johansson-stipendiet har delats ut varje år sedan 1969 och är i dag på 25 000 kronor. Bland senare stipendiater finns saxofonisten Fredrik Ljungkvist och pianisten Daniel Karlsson.

Hans inflytande hörs hos generationer av pianister. Esbjörn Svensson spelade in nytolkningar av hans musik med Nils Landgren och flera har hört ekon av Visa från Utanmyra i e.s.t.:s musik. Bobo Stenson, Tord Gustavsen och Jan Lundgren räknas också till dem som tagit intryck.

Söderhamn fick 2003 konstverket Jazzparken till hans minne. Det står på platsen för den tidigare Apoteksparken. Dokumentären Trollkarlen av Anders Østergaard hade premiär 1999 och 2014 valdes han in i Swedish Music Hall of Fame. Grammis fick han postumt tre gånger, 1969, 1970 och 1972.

Lyssna

Var börjar man lyssna?

Vanliga frågor

Vanliga frågor