Svenska jazzgitarrister: från Rune Gustafsson till Erik Söderlind

Bakgrund

Gitarren i svensk jazz

Gitarren var länge ett kompinstrument i dansorkestrarna. När Lars Gullin spelade in Danny’s Dream 1954, den första vinnaren av Gyllene skivan, satt Rolf Berg på gitarr i kvartetten. Med elgitarren och förebilder som Charlie Christian och Django Reinhardt fick instrumentet allt större utrymme som soloinstrument.

Rune Gustafsson visade från 1950-talet hur en gitarrist kunde spela i radioband, göra skivor med de stora solisterna och skriva filmmusik. Senare förde Georg Wadenius och Janne Schaffer in rock och funk, medan dagens generation rör sig fritt mellan orgeltrio, gypsy jazz och pop.

Instrumentet

Komp, ackordmelodi och solo

En jazzgitarrist har tre huvuduppgifter. Den första är att kompa, att lägga ackord bakom solisten. Freddie Green i Count Basies orkester blev mönsterbilden för den rytmgitarr som driver ett storband framåt.

Den andra är ackordmelodin, där gitarristen spelar melodi och ackord samtidigt, ofta helt ensam. Joe Pass skivserie Virtuoso visar hur långt det går att driva. Den tredje är det enstämmiga solot, där Charlie Christian och Wes Montgomery satte standarden med sina blåsarlika linjer och Montgomerys oktavspel.

Orgeltrion, med hammondorgel, gitarr och trummor, har länge varit en populär sättning för gitarrister. Wes Montgomery spelade in med organisten Jimmy Smith och Erik Söderlind bildade sin grupp med organisten Kjell Öhman.

1950- till 1970-tal

Pionjären

Rune Gustafsson

1933-2012, född i Göteborg

Han flyttade till Stockholm på 1950-talet för att spela med Putte Wickman och i Arne Domnérus band vid radion och Radiojazzgruppen. De första skivorna i eget namn kom med Young Guitar på Metronome 1961, med Domnérus och Jan Johansson. Med Domnérus gjorde han duoskivan Dialog 1972 och med tenorsaxofonisten Zoot Sims flera skivor, bland dem Sims sista, In a Sentimental Mood från 1985. Move på Sonet gav honom Gyllene skivan 1977.

• Börja med: Move, Sonet 1977

Gustafsson skrev också filmmusik, bland annat till Mannen som slutade röka 1972 och Söndagsbarn 1992. Han dog i Stockholm 15 juni 2012, 78 år gammal. När hans och Jan Johanssons inspelningar samlades på skivan When the Sun Comes Out kallade den brittiska tidskriften Jazzwise honom briljant.

Rock, funk och studio

Gitarristerna som gick över gränserna

Georg Wadenius

1945-2026, född i Stockholm

Jojje Wadenius var med och bildade Made in Sweden, som fick en Grammis 1970. Därefter kom Solar Plexus. Åren 1972-1975 var han gitarrist i Blood, Sweat & Tears och 1979-1985 i husbandet i Saturday Night Live. Som studiomusiker spelade han med Steely Dan, Aretha Franklin och Luther Vandross och på jazzsidan med bland andra Joe Henderson och Rune Gustafsson. För svenska barn blev han känd genom barnskivor och tv. Enligt TT dog han våren 2026, 80 år gammal.

• Börja med: Joe Henderson, Black Is the Color, 1972

Janne Schaffer

född 1945 i Stockholm

Studiogitarristen bakom många av ABBA:s inspelningar har också spelat in med Art Farmer och Tony Williams och stod på scen i Montreux 1977. Han fick en Grammis för Electric Graffiti 1989, Hagströmpriset 1999 och Litteris et Artibus 2023.

• Börja med: Katharsis, 1976

Ut i världen

Med Oscar Peterson och Ray Brown

Ulf Wakenius

född 1958 i Halmstad, uppvuxen i Göteborg

Wakenius var med i Oscar Petersons sista kvartett från 1997 och spelade i basisten Ray Browns trio på skivor som Summertime 1998. På 1980-talet bildade han duon Guitars Unlimited med Peter Almqvist, som spelade i pausen i Melodifestivalens final 1985. Sedan 2005 har han gjort en rad skivor för tyska ACT och han har spelat med den koreanska sångerskan Youn Sun Nah.

• Börja med: Oscar Peterson, A Night in Vienna, Verve 2004

1990-talet och framåt

De nya generationerna

Max Schultz

gitarr och kompositör

Han slog igenom i grupper som Encore, Stina Nordenstams Flippermen och Håkan Broströms In and Out. År 1993 fick han Caprices pris Jazz i Sverige, vars jury lyfte fram hans personliga sätt att spela. Han har också spelat med Herbie Hancock under flera av dennes besök i Sverige. Caprice stavar namnet Schulz.

• Börja med: Max Schulz, Caprice 1993

Andreas Öberg

född 1978 i Stockholm

Öberg studerade vid Kungliga Musikhögskolan. Åren 2003-2006 gjorde han sex skivor för Hot Club Records, bland annat med gypsy jazz-gitarristen Jimmy Rosenberg. Han vann Hagströmpriset och Gevaliapriset 2004 och gitarrtävlingen i Montreux 2006. Han har också spelat med Hank Jones, Les Paul och Toots Thielemans och skrivit poplåtar för bland annat japanska och koreanska artister.

• Börja med: Inspelningarna med Jimmy Rosenberg på Hot Club Records

Erik Söderlind

född 1981

Söderlind kom till Stockholm 2001 för att studera vid Kungliga Musikhögskolan. Han bildade orgelgruppen bakom Twist for Jimmy Smith 2008 med Kjell Öhman, gjorde duoskivan Dedications med Max Schultz 2009 och fick Hagströmpriset 2007 och Alice Babs-priset 2010. På senare år har han spelat in Why Does Rain Fall och turnerat i kvartett med Lars Jansson, som delvis har tagit över mentorsrollen efter Öhman.

• Börja med: Why Does Rain Fall med Lars Jansson

Priserna

Priser till svenska jazzgitarrister

Utöver de stora jazzpriserna har flera av gitarristerna fått Albin Hagströms minnespris, uppkallat efter grundaren av instrumentföretaget Hagström. Tabellen visar ett urval av utmärkelserna.

Uppgifterna kommer från Orkesterjournalen, Region Gotland, Caprice och gitarristernas biografier. Listan är inte fullständig.

Utblick

De internationella förebilderna

Belgiskfödde Django Reinhardt gjorde gitarren till ett soloinstrument i Europa med Quintette du Hot Club de France på 1930-talet. I USA visade Charlie Christian med Benny Goodman hur elgitarren kunde låta som en blåsare. Wes Montgomery, Jim Hall och Joe Pass utvecklade sedan spelet i varsin riktning.

Djangos arv lever kvar i gypsy jazz-scenen, där Andreas Öberg har spelat med Jimmy Rosenberg. Vill du höra gitarristerna live finns tips i guiden till jazzklubbar.

Vanliga frågor

Vanliga frågor