Monica Zetterlund: jazzsångerskan, Bill Evans och Waltz for Debby

Uppväxten

Från Hagfors till Nalen

Fadern Bengt Nilsson arbetade på järnverket och var målare, men hans stora intresse var jazz. Han drev en musikaffär med sin bror och hade en egen orkester, där dottern sjöng från 14 års ålder. Mostern Greta Olsson kallades Värmlands Billie Holiday.

Som ung arbetade Monica på Televerket i Karlstad och 1955 fick hon dottern Eva-Lena. Året efter kom hon tvåa i en sångtävling på Nalen i Stockholm. Sedan gick det fort: 1957 sjöng hon med Ib Glindemanns orkester i Danmark och 1958 kom de första skivorna. Samma år blev hon sångerska i Arne Domnérus orkester, som var husband på Nalen. Där spelade hon in LP:n Swedish Sensation.

Hela livet levde hon med skolios. Den gjorde det svårt att stå på scen och mot slutet av karriären sjöng hon sittande.

USA

New York 1960

Kring årsskiftet 1959 och 1960 reste hon till USA och sjöng på klubben Basin Street East i New York. I mars 1960 gick hon in i Bell Sound Studios på Manhattan med en ensemble som vilken amerikansk sångerska som helst hade avundats.

Inspelningarna blev liggande i 36 år. Först i november 1996 gav RCA ut dem som The Lost Tapes at Bell Sound Studios NYC.

Texterna

Jazz på svenska med Beppe Wolgers

Tillbaka i Sverige bad hon själv poeten Beppe Wolgers om svenska texter till jazzstandards. Det första stora resultatet var Sakta vi gå genom stan, Wolgers version av Walkin’ My Baby Back Home i arrangemang av Georg Riedel. Låten slog igenom 1961 och finns på LP:n Ahh! Monica! från 1962.

I oktober 1963 skrev Wolgers texten till Bill Evans Waltz for Debby. Den blev Monicas vals och kom ut på EP:n Visa från Utanmyra i november samma år. När Evans hörde inspelningen ville han göra en hel skiva med henne.

Mötet

Waltz for Debby med Bill Evans

Den 29 augusti 1964 möttes de i Europa Films studio i Stockholm. Evans hade med sig sin trio med Chuck Israels på bas och Larry Bunker på trummor. Låtlistan blandar amerikanska standards med svenska visor som Jag vet en dejlig rosa, Vindarna sucka, Olle Adolphsons Om natten och Monicas vals. Philips gav ut skivan i december 1964.

Kritikerna var positiva men skivan sålde måttligt när den kom. Med åren har den blivit en hörnsten. När Lira rankade tidernas viktigaste svenska jazzskivor hamnade den på tredje plats, efter Jazz på svenska och Danny’s Dream. Monica Zetterlund sa själv att det var den skiva hon tyckte bäst om. Trion och Zetterlund turnerade också i Europa och spelade på Gyllene Cirkeln i Stockholm.

Schlagern

Melodifestivalen och nollan i London

Hon tävlade i Melodifestivalen tre gånger. Den första gången, 16 februari 1963, var den mest uppmärksammade. Varje bidrag framfördes av två artister och Monica Zetterlund sjöng En gång i Stockholm med stor orkester. Låten, med musik av Bobbie Ericson och text av Beppe Wolgers, vann den svenska finalen.

I Eurovision i London 23 mars 1963 fick den noll poäng och delade sista plats. Det var första gången Sverige slutade utan poäng.

Scen och film

Revyerna, Tolvskillingsoperan och Utvandrarna

Jazzen var bara en del av karriären. Hon kabarédebuterade på Hamburger Börs och spelade i Hasse och Tages revyer som Gröna Hund 1962 och Gula Hund 1964. År 1965 var hon Sjörövar-Jenny i Tolvskillingsoperan på Stockholms stadsteater. Som filmskådespelerska syntes hon bland annat i Att angöra en brygga 1965, Nattlek 1966 och Fimpen 1974.

Rollen som Ulrika i Jan Troells Utvandrarna och insatsen i Äppelkriget, båda från 1971, gav henne en Guldbagge 1972. Dottern Eva-Lena spelade Elin i Utvandrarna.

Senare skivor

Jazzen efter 1970

Hon återvände gång på gång till jazzen. Chicken Feathers spelades in i oktober 1972 med låtar av den amerikanske pianisten Steve Kuhn och svenska musiker som Arne Domnérus, Bengt Hallberg, Rune Gustafsson och Lennart Åberg. Fem år senare spelade hon in It Only Happens Every Time med storbandet Thad Jones/Mel Lewis Orchestra i Helsingfors och Stockholm.

Den kommersiellt största framgången kom sent. Albumet Varsamt från 1991 sålde i nästan 100 000 exemplar.

Uppgifterna om utgivningsår skiljer sig ibland mellan källorna. Chicken Feathers anges som 1972 av Allmusic och 1973 av andra källor. It Only Happens Every Time anges som både 1977 och 1978.

Eftermälet

Monica Zetterlunds minne i dag

Monica Zetterlund dog 12 maj 2005 i en brand i sin lägenhet på Birger Jarlsgatan i Stockholm. Ryggproblemen gjorde att hon inte kunde ta sig ut. Hon begravdes i Hagfors.

Spelfilmen Monica Z hade premiär 13 september 2013 med Edda Magnason i huvudrollen och Per Fly som regissör. Den vann fyra Guldbaggar, för regi, kvinnlig huvudroll, manlig biroll till Sverrir Gudnason och kostym.

I Hagfors finns Monica Z-museet, som numera ligger i Hagfors järnvägsmuseum. Där arrangeras också Monicadagarna. I Stockholm döptes en park vid Roslagsgatan i Vasastan 2006 till Monica Zetterlunds park, med en bänk av konstnären Fredrik Wretman som spelar hennes sånger ur dolda högtalare. Monica Zetterlund-sällskapet, som bildades 2005 och delade ut ett årligt stipendium, beslutade i juni 2026 att avveckla verksamheten av ekonomiska skäl.

Vanliga frågor

Vanliga frågor