Seven Days of Falling: e.s.t.:s skiva från 2003 låt för låt

Bakgrunden

Skivan efter genombrottet

När Esbjörn Svensson Trio gick in i studion 2003 hade trion vind i seglen. Föregångaren Strange Place for Snow från 2002 nästan tredubblade försäljningen jämfört med de tidigare skivorna enligt ACT. Den gavs också ut i USA av Sony Columbia.

Arbetet med den nya skivan förbereddes noga, enligt ACT:s skivsida. Trion repeterade i veckolånga pass och spelade sedan in under två sessioner om fyra dagar i Atlantis studio i Stockholm. ACT beskriver det som en arbetsgång närmare en popproduktion än en traditionell jazzinspelning: åtta dagars inspelning och fem dagars mixning. Trion producerade själv.

Låtarna

Seven Days of Falling låt för låt

Skivan växlar mellan ballader och spår med högt tempo. ACT lyfter fram Ballad for the Unborn och Why She Couldn’t Come som balladerna, medan O.D.R.I.P. och Elevation of Love driver på. Mitt i skivan ligger Evening in Atlantis, ett mellanspel på under en minut.

Speltider enligt engelska Wikipedia och AllMusic. Musiken skrevs av e.s.t. gemensamt. Spår 10 rymmer också det dolda spåret, så den verkliga speltiden är kortare än de listade drygt 62 minuterna.

Det dolda spåret

Sista spåret är listat som nästan en kvart långt, men O.D.R.I.P. tar slut efter drygt åtta minuter. Efter flera minuters tystnad kommer en sångversion av Believe, Beleft, Below med den amerikanske sångaren och basisten Josh Haden. AllMusic kallar det dolda spåret Love Is Real.

Ljudet

Närmare låtformen

Enligt John Kelman på All About Jazz tar trion här ett steg mot låtformen och använder elektronisk bearbetning öppnare än tidigare, på ett sätt han fann uppfriskande. Han lyfte särskilt fram Svenssons lyriska spel.

Stewart Mason på AllMusic hörde rockinslag i O.D.R.I.P. och korta passager av fri improvisation. Han jämförde trions melodiska spel med Bill Evans och Vince Guaraldi och avfärdade jämförelsen med amerikanska The Bad Plus som orättvis, eftersom e.s.t. hade en bredare palett. Kelman kallade i stället trion det elegantare alternativet till The Bad Plus.

Båda recensenterna placerade trion i traditionen efter Bill Evans. Kelman nämnde också Keith Jarrett som en av rötterna, men menade att e.s.t. hade hittat ett eget och mer finstämt uttryck.

Mottagandet

Priser och recensioner

I Sverige fick skivan båda de stora jazzpriserna. Orkesterjournalens jury och prenumeranter gav den Gyllene skivan för 2003, trions första av tre vinster på sex år. På Grammisgalan 2004 vann den priset för årets jazz och trion fick samma år regeringens exportpris.

Från Tyskland kom German Jazz Award 2004. Brittiska The Times recenserade den 2003 under rubriken att glädjen låg i de lättillgängliga melodierna och Birmingham Post utsåg den till veckans jazzskiva. Enligt uppslagsverket på jazz.com utsåg The Times den till årets album, en uppgift vi inte har kunnat kontrollera i tidningens eget arkiv.

Utgåvan i USA

Den nordamerikanska publiken fick vänta i nästan ett år på skivan. År 2004 gav bolaget 215 Music ut den med en bonus-dvd, som enligt Kelman innehöll fyra låtar från konsertfilmen Live in Stockholm, en musikvideo och en intervju på tretton minuter.

Musikerna

Trion bakom skivan

Esbjörn Svensson och Magnus Öström var barndomsvänner och grannar i Skultuna utanför Västerås. Basisten Dan Berglund kom med 1993, det år som räknas som trions start. Samma december kom debuten When Everyone Has Gone. Uppslagsverket på jazz.com beskriver hur trion marknadsfördes som ett popband som spelar jazz.

Bakom mixerbordet stod ofta ljudteknikern Åke Linton, som ACT och flera intervjuer kallar trions fjärde medlem. ACT anger inte vem som var tekniker på just den här skivan. Trion turnerade nästan hundra dagar om året enligt den officiella webbplatsen och 2006 gjorde den över hundra konserter i 24 länder.

Musiken har fått ett efterliv. Berglund fick tre Grammisar för årets jazz med gruppen Tonbruket och han och Öström har spelat e.s.t.:s låtar med symfoniorkester och i jubileumsprojektet e.s.t. 30, där pianisten Joel Lyssarides och saxofonisten Magnus Lindgren medverkar.

Sammanhanget

Mitt i den stora perioden

Skivan kom mellan genombrottet med Strange Place for Snow och Viaticum, som enligt ACT blev det mest sålda instrumentala jazzalbumet i Europa 2005. Tabellen visar var den hamnar bland studioskivorna.

Årtalen följer engelska Wikipedia och Orkesterjournalens vinnarlista. Gyllene skivan anges med skivår.

Trion fick bara fem år till efter Seven Days of Falling. Esbjörn Svensson omkom vid en dykolycka 14 juni 2008 och postuma Leucocyte blev deras sista Gyllene skiva.

Samla

Seven Days of Falling på vinyl och cd

Originalet kom på cd med katalognummer ACT 9012-2. ACT har också gett ut skivan som färgad dubbel-LP, ACTLP 9012-1, men den är slutsåld hos bolaget. Söker du ett begagnat exemplar hjälper vår guide till att värdera jazzskivor dig att bedöma skick och pris.

En dubbel-LP med långa spår och tysta partier kräver en ren skiva och en välinställd spelare. Läs om att rengöra och förvara vinylskivor och om att välja bästa vinylspelaren för jazz.

Vanliga frågor

Vanliga frågor